Ja, helgen kom.

Och ja, det har gått åt helvete.

Eller, nej, inte åt helvete. Det är en överdrift faktiskt.

Igår skrev vi tentan. Den var hemsk. Riktigt hemsk. Ångesten efteråt var ju inte nådig. Vi hade planerat en utekväll sedan, jag och mina kursare, för att fira att en hade fyllt år och att en termin var avklarad.

Matmässigt, så gick det faktiskt långt över förväntan.

Jag åt en bagel till frukost.

McDonalds till lunch.

Chips och vin

Nachos

Chips

Så nej, bra mat var det ju inte. MEN - Fem måltidstillfällen höll jag mig ändå till! Det känns lite wow faktiskt. Mycket ovanligt för att vara jag.

Däremot sa jag nog inte riktigt nej på ett tillfredställande sätt igår. Men jag passerade steggränsen med råge, det är väl det positiva med att ha utekvällar. 19000+ landade jag på.

Idag, var en sämre dag matmässigt. Mycket mycket sämre.

Småbakis och skulle till jobbet. Inte bakis i den bemärkelsen, men tillräckligt för att ha ett ökat saltbehov. Så matdagen idag har varit fullständigt kaos. Jag har inte ätit lunch, men jag har småätit på jobbet, det jag kommit över, typ. Stegen är dock uppnådda, och ett nej har blivit av. Vatten har jag druckit i mängder, både igår och idag.

Det häftiga är att jag inte har haft bakismage. Eller inte särskilt ont i magen alls faktiskt. Normalt sett så springer jag på toaletten sjuttioelvatusen gånger dagen efter alkoholintag, men inte idag.

Fan vad skönt.

Jag SER verkligen mina mönster. Otillfredställande matintag leder till konstant småätande. Min coach kommer slå ihjäl mig, nolltolerans mot småätande.. Det höll inte många dagar. Imorgon är det bara upp på hästen igen.

Jag tänker mycket på dieten som komma skall. Och jag ser på något märkligt sätt nästan fram emot det. Det ska bli skönt att slippa hålla på att lägga ner energi på mat, att tänka på mat, vad jag ska äta och när hela jävla tiden. Lite nojjig är jag dock, att det ska påverka skolan på något vis. Jag får helt enkelt ge mig fan på att det inte SKA göra det. Vikthetsen tar ju energi den med, när den är borta kommer ju automatiskt mer energi frigöras därför - Eller..?

En fundering som har dykt upp hos mig ikväll är, hur fan fördriver man tiden utan mat?

Det är en väldigt märklig känsla, men jag förknippar inte äta med tråkigt, typ.

En normal kväll eller helg blir det mycket TV-tittande med sambon liksom. Det är enklast så, bekvämt dessutom. När sonen sover, åker TVn på och chipsen fram liksom. Myspys. Min coach sa åt mig, att skära ner på TV-tittandet eftersom det triggar småätaren. Det köper jag, absolut! Men - Vad fan ska vi göra istället?! Jag har verkligen ingen aning. Vi har så bristande energi bägge två på kvällarna, och någon gång måste man ju få slappna av och slippa vara så aktiv. Men vad ska man göra? Ska jag börja läsa skönlitteratur eller nått? Sticka och sånt är jag värdelös på, annars hade det ju varit nått. Och plugga gör jag redan tillräckligt så det är ett big no no.

Men en bok kanske skulle vara nått. Synd bara att det är så osocialt.

Dieten kommer innebära drygt 3 månader utan festande och helgmysande i gamla bemärkelser. Det känns skitläskigt, men ändå befriande på något sätt. Jag hoppas verkligen bara jag får stödet av min sambo som jag kommer att behöva. Sonen kommer ju fortfarande behöva få varierad och bra mat, och fredagsmys ibland liksom. Så jag ber verkligen för att gubben min tar hänsyn till mig och att vi då BARA köper till SONEN, typ en 30gr-påse liksom, och INGENTING till oss. Iallafall inte så att jag vet om det. Han får gärna äta precis hur mycket han vill, men jag hoppas verkligen han väljer att inte göra det framför mig eller med min kännedom.

Fan, att man ska behöva betala så dyra summor för att få igång tankar man egentligen bara har själv. Märkligt egentligen.

Men nu räknar jag ner dagarna. Snart är det dags. Snart blir det ketonkroppar istället för glukos i min hjärna. Det ska bli jävligt spännande att se mitt humör... Men ännu mer spännande att få tänja mina egna gränser och utmana mig själv. Utmana och identifera mina mönster. Att bryta mönster är svårt. Skitsvårt, faktiskt. Men det GÅR. Och när det är gjort, blir livet så mycket lättare att leva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blir helt matt när jag tänker på det. Det sociala ätandet. Det är fan helt jävla sinnessjukt, rätt ut sagt, hur central roll mat och dryck har i våra liv. Ses på stan? Fika, eller lunch möjligtvis. Shoppa? Fika. Ses kvällstid? Middag. Gå på bio...

Kanske...  Kommer det gå vägen den här gången. Kanske kommer jag äntligen lära mig att ha en sund relation till mat. Mat behöver inte fylla tusen funktioner. Det kanske inte är så viktigt med mat, trots allt.   Andra dagen i cirkelträningen idag....

Det här är en viktblogg. Det finns många viktbloggar. Fast, det är inte en viktblogg. Det här, är min fristad.   Jag har bantat. Hela mitt liv, har jag bantat. Jag sökte hjälp första gången i 11-års åldern. Sen dess, har jag bantat. Inte ko...